Närområden

Det handlar om Lambohov. Fast kanske inte om platsen Lambohov, utan mer om Lambohov som en plats. Ett alldeles vanligt område, som vi många känner väl, som är vårt hem, även om det heter något annat. 

Spår i snö.
Skylt med mötesplats.
Cykelväg som upplöses i natur.
Parkering i kvällsljus.
Orangea bänkar på en lekplats.
Kvinna som matar fåglarna utomhus på vintern.
Busshållplats i kvällsljus.
Vattenpöl i form av ett hjärta med en grön spegling i.
"Herr-gåman"-skyltar.
Bod med julutsmyckning.
Coop-affär i dimma.
Skyltar som pekar lite hit och dit vid ett bygge.
Morgonsol i bostadsområde.
Busshållplats i solnedgång.
Trädgårdstomte som vinkar.
Snögubbe och skylt som säger !Lekande barn!.
Sol och moln som speglar sig i en balkong.
Barnalle
Trädgårdstomte som vinkar.

Det handlar om en konstig tid, när världen krympt. Det nära har blivit närmare. Vi åker inte långt. Kanske inte nära heller. Utanför skrämmer världen. Vi är instängda, ensamma, isolerade. 

Men också! Tryggt omslutna. Nya möten får plats. Fast på håll. Hålla avstånd! Vi rör inte varandra. Men alla är berörda. En erfarenhet delad, med alla, världen över.

Bodfönster som ett hus speglas i.
Trasig fågelholk.
Morgonsol i bostadsområde.

Det handlar också om riktning, om att vara på väg någonstans, oklart vart. Framåt? Utåt? Eller inåt. Något vilsamt finns i lugnare tempo. En chans att se, vad vi brukar se, det alldeles alldagliga nära, fast på nytt sätt.

Skata på tak.

Den här sidan använder cookies. Genom att surfa runt godkänner du det.